|
Reseberättelse från Sensei Niklas och Sempai Peters besök hos Soke Sakagami, Tsurumi, Japan, 6-12 april 2009.
Tsurumi
Itosu Kais huvuddojo ligger i staden Tsurumi, som är en del av stor-Yokohama. Det är ca 20 minuter med tåg in till centrala Yokohama och nästan lika nära in till centrala Tokyo. Tsurumi är en trevlig traditionell japansk stad med ett rikt utbud av restauranger, barer och affärer. Det hotell som vi bodde på låg dessutom idealiskt till, med 5 minuters promenadavstånd till dojon och med ett stort antal nudel- och sushirestauranger, affärer samt tågstationer inom 500 meters avstånd.
Sohombu dojon
Itosu Kais huvuddojo heter Sohombu dojo och leds av Sadaaki Sakagami, som har titeln ”Soke”. Soke betyder grundare eller förvaltare och Sakagami är den fjärde Soke som leder Itosu Kai.
Sohombu dojon ligger på en liten oansenlig gata. Själva dojon ligger i gatuplanet och Soke Sakagami bor själv med sin fru i en lägenhet i samma hus ovanför dojon. Soke har också sitt kontor i dojon, eftersom han jobbar heltid med att sköta Itosu Kais verksamhet. När man kliver in i dojon slås man av hur rent och fint det är. Vi lärde oss senare att alla elever hjälper till och städar dojon efter varje träningspass. Längst fram i dojon finns ”Shomen”.
Hemma i Sverige består ju shomen ofta bara av vår stilartsflagga, i Sohombu dojon är det lite mer högtidligt: det finns bla foton på tidigare generationer av Soke, vapen samt Itosu Kais konstitution eller policy.
I Sohombu dojon tränar man förutom karate även kendo. I dojon finns det därför skåp med kendoutrustning. Det finns också en ”vapenhörna” med olika typer av bo (trästavar). Man tränar karate måndag, onsdag och fredag kväll och kendo tisdag, torsdag och lördag kväll. I tillägg är dojon öppen och tillgänglig hela dagarna för enskild träning.
Soke Sakagami
Sakagami, som alltså har titeln Soke, är i Itosu Kais högste ledare. Hans meritförteckning är verkligen imponerande: han är 9.dan i karate, men är också 7.dan i kendo, 6.dan i jodo (stav) och 5.dan i iaido (svärd)!
Träningspassen
Träningspassen är ganska liknande de vi har hemma i Sverige. Efter den inledande hälsningsritualen genomför man kombinerad uppvärmning och teknikträning genom ”kihon” (grundtekniker). Kihon leds alltid av en av Soke Sakagamis ”Sempais” (instruktörer). Man går igenom slag, blockeringar och sparkar på liknande sätt som vi gör hemma i Sverige, och varvar med lite uppmjukande stretchning. Därefter tränar man kata! I Soke Sakagamis dojo, tränar man väldigt lite kumite, fokuset är helt klart på kata. Eleverna beskrev det för oss som ca 90% kata och 10% kumite, men under tiden vi var där var det 100% kata. Kataträningen sker individuellt eller i små grupper och med stöd av en sempai eller Soke själv. Även om träningspassen till sin form påminner om träningen i Sverige så är nivån på en lite högre nivå. De allra flesta eleverna i Sohombu dojon är svartbälten mellan 2.dan – 5.dan och sempais är 6.dan – 8.dan! Det säger sig själv att kvaliteten på träningen blir väldigt hög. Vid vårt första träningspass fick vi demonstrera samtliga kator fran 8 kyu till 1kyu, dvs alla Pinan kator, Jitte, Ji-in och Ji-on samt Gekisai 1 och 2. Vid senare träningspass gick vi specialträna valfria dan-kator som Bassai Dai, Kusanku Dai, Wankan, Matsumora Rohai, Seienchin mfl. Det var först lite nervöst att demonstrera kata framför Soke Sakagamis granskande ögon, men samtidigt kändes det verkligen som ett privilegium att få instruktioner och hjälp från stilartens ledare och förvaltare, själva källan till kunskapen om hur våra kator och tekniker skall utföras. Mellan de ordinare träningspassen jobbade vi därfor hårt flera timmar varje dag för att rätta till de korrigeringar vi fått från Soke eller hans sempais.
Det var lite ledsamt att höra att antalet medlemmar i Sohombu dojon har minskat ganska så rejält. Soke berättade att det är en trend inte bara i Sohombu dojon, utan ett generellt mönster för alla traditionella kampsporter i Japan. Enligt Soke beror det dels på att folk gifter sig senare och skaffar färre barn, dels på att intresset bland barn är större för västerländska sporter som baseball och fotboll.
Av den anledningen var det ganska så få tränande i dojon när vi var på besök. På barnpassen var det mellan 10-15 elever per träningspass och på vuxenpassen mellan 5-10 elever. Men som sagt var, kvaliteten på träningen var väldigt hög. Vi träffade bla flera av de personer som utför katorna i Itosu Kais DVD-instruktionsfilmer. De var ännu mer imponerande att se dem utföra kator ”live” och de var grymt snabba – mycket inspirerande!
Andra dojos vi besökte
Förutom Sohombu dojon besökte vi även två dojos i Yokohama som leds av Sensei Kusuhara respektive Sensei Suzuki, båda 7.dan. Träningen i dessa dojos skiljde sig från träningen i Sohombu dojon och var mer lik hur vi tränar hemma i Sverige, med en ganska så jämn mix mellan kihon, kata och kumite. Det var extra glädjande att besöka Sensei Kusuharas dojo: han har över 150 medlemmar varav ca 100 barn. Vi fick vara med på ett träningspass i en stor gymnastiskhall med lite drygt 50 tränande barn. Entusiasmen och energin var verkligen påtaglig.
Sensei Kusuhara är en mycket omtyckt sensei och flera av hans elever och sempais är framgångsrika tävlande. Bland annat fick vi nöjet att lära känna familjen Miyasaki. Innan vi lärde känna dem trodde vi att familjen Crafoord var karatefamiljen nummer 1, men familjen Miyasaki överträffade tom dem! De hade alla börjat träna karate för 12 år sedan och pappan Hiroshi och mamman Kumiko var nu båda 4.dan och flerfaldiga mästare i både kata och kumite. Sonen Yuki, som just uppnått 1.dan var bara 16 år gammal (han började alltså träna när han var 4 år)! Familjen tränade karate alla dagar i veckan förutom söndag.
Livet utanför dojon
De flesta japaner äter lunch på en nudelrestaurang. Det gjorde också vi de flesta dagarna, då nudlar är både prisvärt och väldigt gott. I många nudelrestauranger betalar man först i en myntautomat, sedan får man ett kvitto som man lämnar i kassan. I andra restauranger kan man beställa i kassan eller vid bordet. Menyerna har alltid bilder på de olika rätterna så det är bara att peka. Nudlarna kommer in i en stor skål och ligger i en mycket het buljong. Japanerna själva slukar sina nudlar i en rasande fart, men det är svårt för en västerlänning att göra det i samma takt eftersom buljongen är kokhet. För att klara av att få i sig den kokheta maten måste man helt enkelt surpla i sig nudlarna för att inte bränna sig. Det surplas därför ljudligt på en nudelrestaurang, vilket inte anses som det minsta opassande.
For en svensk kan det till en början vara lite svårt att surpla ljudligt, då det strider mot den egna uppfostran. Istället försöker man vänta och låta buljongen svalna, men man inser snabbt att det tar alldeles for lång tid, och man vill inte sticka ut alltfor mycket genom att sitta och vänta i en halvtimme när alla japaner äter på fem minuter. Att slurpa i sig nudlar ar dock ingen enkel match, det skvätter lätt både i ansiktet och på kläderna!
Soke Sakagami, som är en mycket vänlig och generös person, tog med oss på en utflykt till ett flera hundra år gammal zen buddhistiskt tempel som ligger mitt i Tsurumi. Templet, eller snarare tempelområdet, heter Sho-ji-ji och består av ett flertal imponerande stora och mycket vackra tempelbyggnader. Dessutom hade vi turen att pricka in körsbärsblomningen, som i Japan kallas för ”sakura”. Sho-ji-ji hade ett stort parkområde med massor av körsbärsträd så det var verkligen en ypperlig plats att uppleva sakura på!
Eftersom vi endast var i Japan en vecka och vårt primära fokus var att träna karate hade vi ganska så begränsat med tid att göra utflykter, men en kväll i Tokyo hann vi i alla fall med. Tokyo är ju definitivt för stort för att man skall hinna med att uppleva det på en kväll, men vårt val föll på stadsdelen Shibuya. Shibuya var verkligen en oförglömligt häftig upplevelse: som ett Drottninggatan / Times Square i megaformat! Det var verkligen en kontrast mot det lugna och traditionella Tsurumi. I Shibuya är det helt klart det unga och moderna Japan som dominerar. Det japanska ungdomsmodet går inte riktigt att beskriva eller jämföra med hur det ser ut i västvärlden, det finns likheter och influenser, men allting är mer tillskruvat. Majoriteten av ungdomarna är väldigt stylade och coolt klädda, och frisyrerna är en historia i sig! Överallt blinkar det av neonskyltar och musiken dånar ut från barer och affärer. På väg till Shibuya fick vi också uppleva det som man har läst och hört en del om: fullsmockade tunnelbanevagnar där man packas som sardiner i en sardinburk. Men alla japaner tar det hur lugnt som helst och fortsätter att sova (!) eller ägna sig åt sina mobiltelefoner.
Efter träningen i sensei Kusuharas dojo fick vi nöjet att bli utbjudna på en lokal japansk restaurang i Yokohama, tillsammans med ett tiotal av hans sempais. Det blev en oförglömlig kväll där vi fick prova på ett dussintal olika japanska maträtter och lika många alkoholsorter! Stämningen var mycket avslappnad och uppsluppen och vi fick många nya vänner.
Sista dagen av vårt besök blev vi också medtagna på en heldag i Yokohama, guidade av familjen Miyasaki. Vi fick bla uppleva Japans högsta skyskrapa med en magnifik utsikt, den bästa nudelrestaurangen vi åt på under hela veckan, China town samt shopping. Familjen Miyasaki var oerhört generösa, vi fick inte lägga ut en endaste yen själva och dessutom hade de köpt presenter till våra barn! Förhoppningsvis får vi möjligheten att bjuda igen om hela eller delar av familjen kommer på besök i Sverige, det var de i alla fall mycket intresserade av.
Avslutning på besöket
En speciellt rolig upplevelse fick vi vara med om på sista träningspasset. Soke Sakagami hade bläddrat djupt i kataboken och funnit några gamla kator som han aldrig förut instruerat i dojon. Vi fick därför vara med om ”världspremiären” av katorna Rohai Nidan, Rohai Sandan och Rohai Shodan! Vi fick höra att vi var väldigt lyckligt lottade som fick vara med om något sådant!
Träningspasset avslutades med att Sensei Niklas fick genomföra sin gradering för 3.dan. Niklas utförde katorna Matsumora Rohai, Seienchin och Bassai Dai på ett utmärkt och kraftfullt sätt! Lite nervöst var det, vilket är förståeligt då Soke Sakagami satt framför shomen med sträng uppsyn och armarna i kors och bedömde varje liten detalj. Dessutom satt flera av de elever som demonstrerar dessa kator på instruktions-DVD filmerna i publiken och tittade på. Ett stort grattis till Niklas!
Efter graderingen blev det utgång till en lokal japansk restaurang tillsammans med ett tiotal av Sokes sempais och elever för att fira Niklas gradering och för att man ville ge oss ett minne från vistelsen i Tsurumi och önska oss välkomna tillbaka. Det blev ännu en fantastisk kväll där vi fick uppleva det bästa av japansk mat, dryck och generositet och knyta många nya vänskapsband!
Vi har redan börjat längta till nästa resa till Japan och nästa tillfälle att att förkovra oss i karatens underbara värld och återse våra nya japanska vänner.
Resehälsningar från Peter och Niklas
|